klara, färdiga ... gå?

Det går trögt med min vrist. Jag töjer och stretchar varje dag, flera gånger, men det vill sig inte riktigt. Antagligen är det väl jag som är för otålig. Min allra största önskan just nu är att få ordning på mig själv; ta bort den satans skruven, kasta kryckorna åt skogen, gå ut på en lång och härlig löprunda som jag njöt så av den här tiden förra året, göra vettiga saker om dagarna så jag får någon typ av rutin i livet. Jag vill må sådär otroligt bra. Inte så att humöret plötsligt vacklar och man faller ner i gropen igen. Jag börjar med att slå mig på käften och tvinga mig själv att gå till arbetsförmedlingen, bättre sent än aldrig så att säga. Bäst att ta sig i kragen en gång för alla.