64 timmar och 6 minuter

På fredag klockan 9.00. Jag börjar bli så upprymd över det här att jag dessutom börjar bli rädd för det. Rädsla över att bli besviken. Samtidigt har jag nu blivit riktigt taggad att åka så jag har inte riktigt plats för oroskänslor. Vill bara att allt ska vara över så att vi kan få komma iväg någon gång. Men först väntar planering, högskoleprov, förhoppningsvis någon Halloween-fest, kompiskvällar och det allra viktigaste; att få tillbringa så mycket tid som möjligt med Adam så att jag har mycket att leva på på andra sidan jordklotet. Att vara tvungen att vara ifrån honom i sex månader har jag ännu inte riktigt kommit underfund med hur jag ska klara.