21-23 November:
Det borjade bra. Vart plan med British Airways som skulle ga klockan 15.00 fran Arlanda till London Heathrow var installt. Som tur var fick vi aka med SAS bara 10 minuter senare. Pa terminalen fick vi oss ett gott skratt at en brittisk farbror med basker som la av varldens ljudligaste prutt. Sedan rakade vi tyvarr ut for otroligt trakiga och bittra flygvardinnor.
Tva timmar och 45 minuter tog det att komma fram till London dar vi fick sitta och vanta i ungefar 4 timmar pa nasta plan som skulle ta oss till Bangkok. British Airways hade mycket trevligare personal, dock hade vi oturen att just vart plan fick nagot tekniskt problem, sa istallet for att aka 21.15 kom vi ivag drygt tre timmar senare. Dom tre timmarna passade jag pa att sta upp hela tiden.
Val framme i Bangkok fick vi veta att vi skulle fa vanta ytterligare, dock pa obestamd tid. Efter sa mycket problem efter vagen borjade jag da verkligen tappa humoret. Men nagot som gjorde att allt kandes lite battre var att vi fick en check pa 350 baht att ata for. Tiger prawns with garlic and pepper. Mums! Kande da att det kanske hade varit battre att stanna i Thailand.
Runt tio landade planet pa Sydneys flygplats, vilket faktiskt inte var sa jattesent med tanke pa alla forseningar vi fatt utsta.
Darefter borjade nasta problem. Att ta oss till vart hostel. Vi fick lana en telefon att ringa med och blev tillsagda att vanta ungefar 30 minuter for att bli upphamtade gratis. Nar vi kom fram till motesplatsen blev vi istallet nastintill medtvingade av en farbror som havdade att han var chaufforen en grupp backpackers (inklusive oss) skulle aka med, gratis. Sa efter att ha fragat honom ett antal ganger om det verkligen var ratt hangde vi med. Det visade sig att vi kom fram till ratt hostel, men var tvungna att betala. Kandes surt.
Pa ganska daligt humor klev vi in pa vart 8-baddarsrum dar vi traffade tva svenska kusiner som berattade att vi lyckats fa det basta rummet. Tyvarr lyckades det inte gladja oss sa jattemycket efter den langa resan liksom inget hostels verkar ha sarskilt hog standard (vilket vi i och for sig var medvetna om redan innan). Allt jag ville gora var att lagga mig och sova men for att inte vanda pa dygnet gick vi ut i Sydney for att fixa bankkonto, SIM-kort och Medicarekort.
Det visade sig vara ganska latt att fixa allting, dock jobbigt for oss eftersom vi inte har nagon permanent adress att skicka alla kort till. Sa vi har nu fatt order fran alla stallen att ringa och meddela om adress sa fort vi har en. Problemet ar att vi antagligen aldrig kommer stanna langre an ett par dagar pa varje stalle. Sa hur vi ska losa detta har vi inte riktigt kommit pa annu.
Tillbaka pa hostellet hade nya problem dykt upp. Det verkade som om vart rum var overbokat med nio personer istallet for atta. En fransk snubbe hade snott min sang! Han, med sjukt dalig engelska, gick ner till recpetionen och kontrollerade laget, vilket visade sig vara att tva personer inte hade checkat ut an. Sa det hela loste sig, som tur var, ganska snabbt.
Med inte sa jattebra humor gick vi tills sangs med en kudde och ett tunt lakan (som tacke). Jag ar sa otroligt glad over att jag tog med mig min sovsack. Hade aldrig klarat natten utan den!
